gjorde det, för de va bäst för oss båda. Men ändå så fortsätter känslorna växa och dom vill inte försvinna, de ända som försvinner är du...ifrån mig </3
jobbiga jävla känsla, jobbiga jävla hjärta, de slår varja dag...någon måste det ju slå för, är det du? är de du som tröttar ut mitt hjärta genom att få det att slå dubbla slag varje dag/natt, timme, minut och sekund?
önskar det kunde vila medans ja sov, men hur ska de gå till? när du spökar i mina drömmar fortfarnde? när ska ja få tänka på ngt annat? när ska ja få koncentrera mig? när ska ja få vara närvarande? du drar mig långt långt, långt bort från verkligheten, långt från alla problem, det är bara när man har förlorat de man tänker på som tankarna blir fler....när dom blir mer som en verklighet som egentligen inte finns, där allt är som man vill och man bestämmer själv vad som ska hända o allt e toppen, men saken är den att mina tankar o drömmar har varit min verklighet men ja insåg inte det då, det är nu jag inser det, när det är försent, när tomrummet efter dig står kvar. Har dig kvar, men inte på samma sätt som förut, inte på det sättet som jag önskar....Jag har orsakat det här o vet att jag kan fixa det. Men vet inte om jag vill, för kan man verkligen leva i drömmen och ha allt man önskar?
Det finns något som kallas ''för bra för att vara sant'' och för mig e det du....
Du är för bra för att vara sann, vet att det finns något dolt i allt som e toppen, jag vet det dolda i dig och det gör dig bara ännu mer perfekt...för du va ärlig.

Har bara mig själv att klandra, men vill inte klaga. Jag står för vad jag har gjort och erkänner att jag gjorde fel val...elr jag tror det iaf....
saker är som det är och det är bara att inse det!!!

vet inte ens varför ja skriver det här, men de finns nog en anledning...de gör det alltid, ska bara hitta rätt!!

<3